lördag 3 januari 2015

Så va mitt 2014


Januari började med flera härliga middagar med familj och vänner + underbara Möller.
Så var det dags att åka tillbacka till Geijer med en klump i halsen och hjärtat i handen. Jag hängde mycket med den underbara skåningen som förgyllde min vardag och va det finaste stödet i kaoset J Lyssna på Pocketful of sunshine, gick många promenader, hade många
t-tistadgar, grymma fester och många många glas vin. Första kvällen tbx på skolan bar jag mustasch och föll tillbaks i armarna på denna charmerande smålänning, där jag stannade med glitter i ögonen.  Troili, Tunström, Batman med basröst, ateljén, super brunch, pannkakor i köket och en cigg eller två i den stjärnklara natten lättade mitt sinne och förgyllde vardagen.

Februari  Började med skit, en fet smäll i ansiktet. De e sant, det hände igen.
Månaden fylldes av tårar, förnekan av mitt mående, med masken på så använde jag mycket olika tröstmetoder som alkohol, toast, en jämtlänning, någon göteborgare, fester, shots och självklart vänner. Hade en epic förfest med alla brudarna på mitt rum, för en kväll utan drama. Promenerade och drack mängder av te med Olivia som blev mig en närmre vän och det är jag väldigt glad för. Gick på Veronica Maggio i karlstad, grillade, shoppade och drack öl,
hängde med mina två bästa värmlänningar, kysste en random och berättade på fyllan och villan om mina känslor och avslutade februari i en smålännings säng. Igen..

Mars var ändå lite lättare, jag ignorerade pojken som fått mitt hjärta smärta. Dom fantastiska värmlänningarna var åter igen min räddning, dom fanns där hela tiden precis som idag. Brorsan hälsade på, även mamma J Det blev en hel del picknickar/frukostar utomhus, Pettersons, vattenpipa, sökte massor av jobb, målade och så firade vi Olivia med en tripp till utkikstornet. Jag intalade mig själv att allt var bra, att jag var stark och att de spelade ingen roll, jag spelade min roll. Något jag inte förstod var att det skulle kosta mig mer än jag fejkade för.

April kom med våren på riktigt, jag fick håret klippt och färgat av skåningen :* Tackade fett nej till allt brud tjafs och höll mig ganska mycket för mig själv. Sket i allt och alla, gjorde som jag ville. Inte det bästa beslutet kanske, men jag gjorde vad som krävdes för att hålla fasaden.
Jag hjälpte mr O fixa håret en kväll.. skrattade, drack öl och glömde helt varför vi slutat ses Jag ville inte gå, aldrig igen. Så jag stannade. Dagen efter drog jag och Moa på roadtrip, arbetsintervju stod på schemat. Vi drack hejdlöst med powerking, öste musik, körde och körde, klappade små lam och fick jobb på Öland, skit i sthlm! O överaskade mig gång på gång, under bar himmel på en åker bestämde jag mig för att njuta, hur krossad jag än skulle bli, för hoppet e det sista som lämnar en och jag ville så gärna tro. Jag log, ända inifrån! men försökte hålla mig cool, jag vill ju inte skrämma bort honom igen. Jag föll, och hela tiden försökte jag hålla andan. Barfota-vår-promenader, så minnas jag april.

Maj var bara bra på alla sätt. Grillfester i mängder, skräck med 2kg godis, pojkarna på förfest hos mig, tegelfest, snygga bilar, gott sällskap, Ted Gärdestad på en filt, balen, soluppgång på taket, fester, min o Linas keyboard jam, glass, hålla handen, sommarben, utkikstornet, kärlek.

Juni nu var dom sista dagarna på Geijer och ingenting kan jämföras med denna nivå av glädje, kärlek, sorg och mängder av frågetecken, men ändå bara så mycket tacksamhet.
Jag åkte hem för att ha vernissage, var hemma i fem hela dagar. Sen packade jag väskan för Göteborg, fyra dagar och jag hade det helt underbart. Utsikten över staden, parken, universeum, kardborredräckten (jag trodde jag skulle dö ;) kvällen hos L o C, pzon pojkarna, natten, spårvagn och dig i min hand. Så bra, men ändå kunde jag inte skaka av mig känslan, Evelina du skulle ju bara le. Le! Så var det hem, packa up, packa om och flytt till Öland.
Sommaren hade ju ändå en fantastisk start att bli fantastisk.. vatten, sol, bra jobb, solnedgångarna, två toppen brudar. Första kvällen på stranden kommer jag aldrig glömma, vi var alla så lyckliga! Kära, sand under fötterna och vin i blodet. Cykelturen hem och Moas dyk ner i diket får mig ännu att skratta högt och sakna er så. I ett av dom konstigaste/jobbigaste samtalen i mitt liv skulle jag efter många om och men få höra: Vi Kör! Som jag väntat..
men va!? Hörde jag rätt? Men allt som juni kunde lova, skulle snart dö då en ny månad kom..

Juli 
Första dagen på månaden och ikväll skulle vi ses, han kommer hit, till ön, till mig!
Jag kunde aldrig riktigt ta på det, att du va här. Efter all skit som passerat sedan september.
Men det tog bara två dagar och sen va allt borta igen, efter mer en ett halvår av att bara ha ögon för dig, så försvann du. Stängde dörren och sa hejdå, jag har aldrig känt mig så korkad.
Här försvann jag, här raserade hela min fasad som jag hållit så länge. Jag ville krypa under en sten å aldrig låta någon se mig igen. Så jag gjorde så som jag gjort så många gånger i mitt liv, jag stängde ut dom som var mig närmast och stängde alla dörrar plus fönster. Jag blev till ett skal. Allt gjorde mig ledsen, allt påminde mig, allt var skit och jag ville inte vara jag.
Några timmar om dagen orkade jag lossas, ta på mig sminket och ett leende med det. Men jag höll mig långt ifrån alla som lyckades se igenom, de gick inte. Bara bit ihop, snart får du åka hem och gömma dig på riktigt.

Augusti 
Tio dagar var allt jag behövde bita ihop. 25 år, dödsångest, krossat hjärta, vilse, panikångest, tomt skal, grå, så grå. Min favorit månad på året spenderades i mjukiskläder, framför tv´n. Jag plöjde säkert 5 säsonger av 6 olika serier, jag gjorde inte mycket annat. Duscha och åt mat gjorde jag bara för att inte få några frågor. Jag försökte med nya grejer, men de va snarare blåa eller grå mjukisar idag? Jag såg ingen mening med att flytta mig.
Jag försökte med tjejmiddag, bio, ny frisyr.. men inget snuddade vid mig. Musik funka inte, penslarna ville jag inte ta i. jag våga knappt se någon i ögonen, kanske ser man hur tom jag e.
På släckt träffen fråga någon hur jag mår, å jag orka inte ens säga bra.. jag bara stod där tills det blev tillräckligt obekvämt för den andra att gå. Jag kände ingenting alls. Bokade resa!

September 
Jag flög till Bulgarien med min bästa syster! Den här resan var nog det som fick mig på rätt spår igen och jag tackar Ida för att hon orkade med mig. Vi promenerade, drack drinkar, åt gott, pratade, sov, badade, åt, drack drinkar, promenerade mera osv. Men varje kväll fick hon se mig gå från skratt till tårar. Allt jag hållit tillbaka, allt jag inte kunnat förstå, allt jag känt, alla fel jag gjort, allt jag förlorat. Så näst sista kvällen bestämde jag mig för att det va sista kvällen jag grät mig till söms, nu var det nog. Så jag tog bort allt som påminde om dig, de gjorde för ont och jag kunde inte förstå, de va ändå bäst så.
Jag landade hemma, tog en helg med älskade Jenny och Mangs, som jag behövde dom fast jag inte kunde förstå själv. Det hände ingen drastisk skillnad, jag hitta tbx till mjukisarna och tv soffan. Men det kändes lite lättare när jag inte snubblade över ditt namn konstant. Åkte till Arvika och Geijer, kära Värmland du har satt spår i mitt hjärta. September tog fort slut och höstmörkret jag känt i veckor kom att bli vardagen. Tack o lov hade jag bokat ännu en resa,
så jag räknade ner..

Oktober 
Och London! Min favorit stad och härliga Olivia. Nästan en vecka strosade jag i Camden, shoppade på Oxforde street, besökte min favo pub B@1 i soho, pratade med en kär vän som kände ganska lika som mig i många delar av livet, Covent garden, food market, fängelse museum, Big ben, sushi och Camden, kära Camden!
Precis till att min attityd vänt till det mer positiva och inte fullt så hopplösa energilösa jagét, ringer dom från Karlstad och undrar om jag kan provjobba. Jag tevekade faktiskt ett tag, tills min kloka mor sa: o, vad har du att förlora?! Du ångrar bara det du inte gjort. Åh,de e så sant!
Provjobbade torsdagen, sov hos ängeln M, fick jobbet på fredagen och flyttade upp på söndagen! BOOM!! I min dagbok har jag summerat: Oktober, du blev nog min räddning tillslut, vilka jävla månader som passerat. Jag har levt i en gråzon, under svarta moln, men nu är solen här i höstens alla färger. London, Olivia, nytt jobb, ny bostad och jag tror att livet är tillbaka på rätt bana igen.

November 
Nystart och avslut. Nytt, nytt, nytt! Och så krambathelgen. Måste säga att de på något sätt var mer ett avslut, än själva avslutningen. Nu har jag hunnit smälta att det är över, tiden på Geijer är förbi och det är helt okej. Jag börjar bli okej. Något som grämer mig dag och natt är något jag inte kan påverka, jag har förlorat vänner som gjort valet att inte känna mig längre, ärligt talat tänkte jag ganska länge slänga bort mig själv också, men jag är väl den ända som faktiskt måste leva med mig själv. Det behöver inte ni. Jag har sagt förlåt, jag menar det. Men mer kan jag inte göra, jag är definitivt långt ifrån perfekt och klyschigt men sant, jag är bara människa. Jag förväntar mig inte att någon ska förstå, det jag inte förstår själv.
Men jag saknar er och jag kommer alltid minnas hur ni var där, i sol och regn. Tack!

December 
Jag är inte klar, jag är inte hel, jag kanske aldrig blir det. Men va fan, en tappad vas kan fortfarande hålla världens vackraste blommor med lite hjälp och klister ;)
Jag har ett superkul jobb, jag har goa kollegor, jag bor i en fin stad, jag har många nya och minsta sagt många gamla vänner. Jag har kommit min familj närmre, fast jag bara bor längre och längre bort hela tiden. Jag har ingen aning om vad som väntar, och jag hade ingen aning om att 2014 skulle kunna bli såhär. Men Nytt år, nya tag.
Jag sparar på alla fantastiska minnen och människor, jag väljer att minnas allt vackert och fult med lite extra glitter, för sån e jag. Trotts allt det gråa har jag inte känt så mycket känslor, på så många olika nivåer, med såna otroligt olika utspel på ett och samma år.

Jag ångrar ingenting. Tänk vad man lär sig!

torsdag 2 januari 2014

2013 så lite, men så mycket.

Januari packade jag bilen full och flyttade upp till Värmlands skogen. 5 månader på folkis var tanken. Andrum, helande och sökande. Började i en härligt mixad klass och fann en fin vän, Tilda.

Februari kom och bjöd på en vecka i Teneriffa för att fira pappa 50år. Tillbaka till skolan och ett händelserikt lov. Träffa två värmlänningar som jag aldrig kommer glömma. Målade, bakade och festa hårt. 

Mars bjöd på mer festande, en flört som visade sig väga tyngre än jag någonsin gissat, härliga upptåg och grubblande. Rock, svett och olja. 

April firades med grillning, vattenpipa, brasa och marsmellows. Föll lite till, grubbla mer och kom närmre två underbara pinglor. Isen & Fällan. 

Maj bestämde mig för att våga vara töntig, de e inget fult med sårbarhet. Mycket sol, picknick, fika, springa barfota i regnet och annat våren bjuder på. 

Juni lämnade vi Geijer, syrran tog studenten, kom tbx till kakslottet o jobb. Längta tillbaka till Värmland, jobba sönder för att inte tänka påt.

Juli pluggade jag körkort, åkte på London resa med brudarna och syrran. Längtan och mera jobb. Träffa pinglorna på date i Sthlm, fira pappa med släkt o vänner.  

Augusti ledighet innan start på Geijer. Bada, sola, köra bil. Äntligen tillbaka. Fick ett besked, töligt men visa sig vara det bästa. Mycket härligt häng med Fällan. Tacksam för att vara tillbaka. 

September tegelfest, körkortet, stand up, Nils Holgersson och begravning. Upp och ner, ner och upp. Hitta fina Fröding vänner och underbara skåning brudar. 

Oktober var en bra månad, bättre än alla andra. Vänner, fester, Arvika, flörten, mys och påhitt. Hitta en vän för livet, en som förstår. 

November började bra, slutade dåligt. För mycket grubblande, för mycket oärlighet, för mycket skit. 

December blev inte mycket bättre, men jag försökte. Slogs med känslor och tankar. Det bästa med december var att få åka hem. 

Jo! Något 2013 gav mig va en drös med underbara människor. Och jag menar underbara som; jag kommer aldrig glömma er, och jag hoppas ni finns kvar. Jag har lärt mig mycket om mig själv, mycket om vänner och människor. Men jag skulle inte påstå att 2013 var ett bra år, men inte heller ett dåligt. Jag ångrar inget, jag har vunnit mer en jag förlorar och jag lär mig konstant. 2014 nu börjar vi om.. 

måndag 30 december 2013

Båda fötterna bestämt på jorden

Om 5 dar ska jag tillbaks igen, jag vet inte om jag vill det än. Jag mår fortfarande lite illa, med tanken på hur denna lilla bubbla kan skaka om hela ens "värld". Jag behöver någon som kan hålla ner mig när jag börjar sväva iväg. 
Jag saknar visst mycket, men jag börjar bli osäker på vad jag faktiskt mår bäst av.  Kanske får hitta nytt fokus, tänka lite mer utifrån mig och mitt eget. Vart jag kommer ifrån, vart jag är och vart jag vill. 

söndag 22 december 2013

Så fort allt blir fel

Tänk om man bara kunde stuva ner saker i olika fack o aldrig öppna dom mer. Tyvärr är de ingen möjlighet jag ser. 
Jag vill helst inte veta av detta alls, men jag kan inte radera denna vals. 

I detta fall hade jag önskat att jag hade fel, men jag har haft rätt hela tiden.. allt va bara ett spel. De gör fruktansvärt ont att känna sig så dum. Jag trodde vi va bättre en så. Godtrogen som man är, så blir svarta ord till huggande svärd.

Jag mår illa av svek, det är ingen lek.
Hur kunde du. Ska jag må bättre nu. 
Jag ville ju bara ha de lätt o kul, nu känner jag mig mest less o ful. 
Jag vill ha dig som min vän, vi får se om jag klarar det sen. 

Du har fan satt dig på pottan. Du spela m fula kort, de hade inte behövt bli så stort. Men du tog ett steg fel och ett till, tänk ut va de e du vill?! 
Jag vet inte vad jag ska känna, hur många chanser får man bränna. Jag kan tyckas låta hård, men man ger vad man får. 

Jag har redan vart med om mycket, flera likt detta stycket. Är striden.. värld tiden. Om jag ger de en chans, blir det ännu en djävulsk dans. Borde jag bara lägga ner, vi kanske inte bör umgås mer. Jag vet varken in eller ut, känner mig sinnes sjuk. Allt barra snurrar, orden i huvudet surrar. 

Vi är nog lika förvirrade du o jag.. Man blir rätt svag. Ensam är inte alltid stark, jag borde gett dig en fet spark. Känns som vi sagt allt vi ska o de va väl jävligt bra. Men inga fler missförstånd du, bollen e hos dig nu. Jag vill inte bli lurad igen, snälla va åtminstone en vän. 

Jag har aldrig krävt mer, du väljer själv vad du ser...



onsdag 18 december 2013

Ht slut!

En dag kvar på Geijer den här terminen, känns sjukt! Vilken lite bubbla man lever i.. Allt känns så stort här, som att veckor e månader. Man tror man vet/känner allt o alla, men de e ju galet att man tror de. Jag läste igenom min kalender och började skratt-gråta åt va löjligt allt känns när man får lite perspektiv. Oj oj oj. 
Men ack så jag trivs, missförstå mig inte! Men det ska bli skönt med lite miljöombyte och trygghet. Två veckor tbx till verkligheten och luft. Våga andas igen.