Kanske var dagbok bara något man skrev som liten,
då man frågade chans på lappar och lekte kull på skolgården.
Men jag måste säga att jag tycker det kan vara skönt att skriva om mina tankar,
drömmar och helt enkelt vardagen..
Frågan är ju bara vem som skulle lyssna, vem vill läsa?
Spelar det egentligen någon roll.. för mig är dagboken/bloggen ett bollplank,
en tankekarta och kanske svaren som ingen ger mig.
Jag är en romantiker och en drömmare, jag kan sväva bort i det blå, det svarta och just då när tankarna och frågorna inte får platts så kan det vara skönt att kasta ut allt på ett blankt papper.
Den som nu kanske skulle läsa kommer få ta del av svart, vitt och fläckvis färgstänk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar