Jag har ställt mig på stadiga ben igen och kan se solen även om det regnar.
Jag vet fortfarande inte vart jag ska börja, men jag har många som håller min hand på vägen dit.
Jag kan inte mer en tacka för hur vackra vänner jag hittat på vägen mellan djupa dalar och höga berg. Min bukett är full av vackra och sällsynta vänner, vackrare blommor kan ingen ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar