Jaha, det är fredag och i morgon ska jag vara på jobbet 17 timmar.
Jag är grymt sugen på drinkar, ögon godis, vänner och party.. men inte det.
Ska jag orka med lördagen och söndagen så får det bli en lugn fredag :/
Men det är ju våffeldagen, alltid något att glädjas åt :)
Om man ändå var barn, älskade grädde, sylt och våfflor :P haha, nej jag ska inte va sån.
Men det ska nog bli en fin fredag, önska bara att jag hade Starbucks på vägen till affären,
blev kvar på en restaurang med mina flickor, tog en öl (den magiska repliken) och helt plötsligt insåg att jag var tillbaks i London pulsen.
Förlåt, men det är svårt att inte längta tillbaka när man bara sitter instängd hemma utan något att göra.
Vad ska jag hitta på? Här kan jag inte sitta och åter igen längta efter det jag inte har… något jag alltid gör, spelar ingen som helst roll, jag är aldrig nöjd! Jag får väl skylla på min uppväxt eller något, fy så sorgligt.
Marre, min psykolog snälla säg vad som är mitt fel?!
Missförstå mig inte, jag har ingen djup svacka eller så (just nu).. men jag förstår inte varför jag aldrig bara kan uppskatta det jag har, men samtidigt är det väl fint att vara sökande..
Tänk om jag ändå var hungrig på livet och bara hade sån passion för livet.
Jag tror den finns här någon stans men jag har gömt undan den och bevarar den djupt där jag inte längre kan hitta den.
Tyvärr kommer ingen säga åt mig vad jag ska göra eller vilken väg jag ska ta.
Så jag letar vidare, söker med trasig kompas och hoppas jag hittar min väg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar