Är det luften jag andas?

Kan man bara för att man vill? Är det möjligt att känna något för att hjärnan bestämt det? Kan hjärnan lura hjärtat? Har hjärtat inget att säga till om? Eller är det bara luften jag andas? Många frågor, inga svar. Egentid och perspektiv. Ikväll somnar jag med lika vikter på vågen. Inget väger tyngre än det andra. En snöflinga, en regndroppe eller en fjäder. Allt gör skillnad. Ett ja, ett nej. Ett handtag, ett famntag. Klapp eller kyss? Vågar du, så vågar jag.. Eller va fan de nu e dom säger. Dom där som säger att: de kommer när du minst anar det. Du måste älska dig själv, för att kunna älska någon annan. Jag vill aldrig bli som dom. Ta vad du vill ha, slå dem i facet med en stol o fattar dem inte då, ta bordet! Medvetslös? Kom med blommor o choklad. De vill väl alla ha?! Ja har ingen aning vad jag skriver om, vart det kommer ifrån ( hjärnan/hjärtat) ? Men så kan de va o så får det också va ibland. Godnatt