tisdag 21 maj 2013

En dag kommer hon kunna andas

Jag vet inte alltid var denna ilska kommer ifrån eller varför
Jag känner inte igen mig själv
Ögonen svartnar och jag får panik
Är det ingen i världen som förstår mig?
Det är som att sitta i köket som 14åring igen medens dom säger åt mig hur jag känner,
varför jag är som jag är och vad jag måste göra åt det. Jag är ju helt fel. helt jävla fel.
14åringen skriker i mig. Ingen fattar!
Jag vet ju precis i vilka situationer bomben går av, men jag kan inte hejda mig.
Plastpåsen över huvudet och luften tar slut.
Jag är inte hon längre, men hon bor kavar i mig.

Fy fan för dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar