Tänk att det kan bli så himmla fel allting.. Känner mig liten o dum.
Fjorton år, förvirrad, ensam och ledsen. Som om jag förflyttats tillbaks i tiden och ligger i sängen o gråter över någon värdelös pojke. Ingenting har visst gått min väg dom senaste veckorna.. händer massa saker med vännerna som jag inte äns orkat vara upprörd över, det snackas massa skit precis som om man gick på högstadiet igen, jag har blivigt snodd på mobil och jacka, de kommer o går nya relationer hela tiden, vem är vän och vem är fiende, vem är jag och vad vill jag ha. Bergochdalbanan kör in på nästa varv. Kännslan om att ingen förstår mig eller håller av mig står utanför dörren. Kanske rinner bägaren över snart? allt som vart så bra.. eller. Det kanske är dags att ta en paus från karusellen och hitta fotfästet. De har vart skönt att bara glida med vågen, men nu ska jag nog flyta i stilla vatten ett tag. Ska nu låta mig bäddas in i natten och svepas med i drömarnas värld. Där ingen kan nå mig, beröra mig eller få mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar