Kära vänner..

Nu är det fredag o nu köör vi! J känns som jag har legat på rehab i 3 dagar men jag har egentligen bara tagit mig egentid och tänkt igenom allt. Jag vet att det finns ett mönster jag måste bryta, jag vill alltid ha det jag inte kan få, jag vill alltid göra det jag inte får.. men sanningen är att de e bara jag som får ta smällen i slutändan i alla fall. Vore kanske klokt att faktiskt träffa killar som vill vara med mig, de e ju trotts allt inte meningen att jag ska behöva övertyga om min egen awsome´ness ;P

Samma sak gäller ju ens vänner, om ni nu känner mig så vet ni vad jag kan ta och inte.. jag har aldrig sagt att de e okej de du/ni gjort, men du/ni är mina vänner och även om det finns skit så hoppas jag att de bra i våran relation kan överväga ditt/erat beteende. Jag vet ju att du välter dig i ånger. Men kan du liksom jag kanske bryta mönstret, så ska vi nog fixa våra liv utan att behöva örfila oss själva och såra varandra o alla andra.

Jag försöker fortfaranda få bukt på varför jag alltid söker mig till det jag inte kan få? Är det kanske för att jag redan innan vet att ingen kan såra mig förutom jag, och får jag det så blir det en skön ego kick. De har ju faktiskt hänt att jag får det jag inte trodde jag kunde få, men då blir jag rädd och drar så fort jag kan. Ska det va så jävla svårt allting..

Jag kan blotta min personlighet ut och in, men försök komma åt mitt hjärta så får du nog stycka mig först!